Vad hände med spontaniteten?

Varför ska allt vara så omständigt hela tiden?

Varför kan det inte vara lite mer spontanitet i oss vuxna, komplicerade människor? Jag i alla fall går och ojjar mig och tänker -Varför grillade jag inte mer korv i vinter, jag menar hur gått är inte det? -Varför tog jag bara inte ryggan och fyllde med varm choklad och mumsiga smörgåsar och rotade fram skrillorna och tog den där rundan på sjön när ändå isen låg så fin? Nu har denna årstiden gått och är liksom förbi och mycket har man missat. De där små härliga ögonblicken i livet som egentligen är de som betyder mest...

När sommaren lider mot sitt slut kommer jag garanterat ojja mig över varför jag inte bara hoppade upp på hojjen och började trampa utan någon särskild destination och stannade där jag tyckte det var vackert och ville avnjuta min spontant fixade lilla massäck.

Att vi människor nu för tiden har så enormt mycket krav på oss själva, det vet vi ju, men det känns som att det krupit närmare de saker som man förut tog med klackspark och lite som en självklarhet. Nu är allt man gör ett stort projekt eller rättare sagt, man GÖR det till ett stort projekt. Jag tror att det är svaret på varför vi inte är så spontana längre.

Om man ska bjuda in till lite fika så ska man helst bjuda på något som både är nyttigt, ekologiskt, närodlat, fantastiskt gott och för att inte tala om hur fantasifullt det samtidigt helst ska vara. Tanken på en midsommar i min regi gör att jag ser en klassisk pripps blå reklam där alla tar ett litet dopp efter att ha skålat och intagit sill i massor, solen står som högst på himlen och framåt kvällen sitter alla underbart fräscha och lyckliga i sina pippitröjor och sjunger tillsammans kring en värmande, öppen eld. Sällan det blir så. En veckas planering har man lagt på hur "detta årets midsommardukning" ska se ut för att sen skrika rakt ut; Oh noooo, what are we going to have as a center piece????!!!!!

Ja, men ni hör ju! Hur galet har det inte blivit?! Jag kan endast tala för mig själv, men jag anar att jag har några likasinnade där ute som resonerar precis som jag och är förbaskat trött på det också.

Nä, när jag började tänka i dessa banor igen så kände jag att det fick vara nog. Och därmed basta! Jag åkte hem från jobbet, tog en sked, lockade med mig ett trevligt sällskap, svängde förbi närmaste butik och haffade en Ben & Jerry´s och gasade iväg till närmast mysiga ställe i solen och satte mig ner. Och där satt jag och slevade glass och njöt, pratade och njöt lite till. Så enkelt, så lätt och sååå spontant!